Motion
Proposition 2 – Om ett drogpolitiskt program för Sfp
Beslut
Om ett drogpolitiskt program för Sfp.
Sfp:s alkohol- och drogpolitiska arbetsgrupp tillsattes av partistyrelsen hösten 2000 och fick av partidagen 2001 i uppdrag att presentera en rapport i mars 2002.
Gruppen hörde ett stort antal sakkunniga och kunde därför fördjupa sig i en mängd olika alkohol- och drogrelaterade frågor. Resultatet av gruppens arbete resulterade i en omfattande rapport som presenterades för partistyrelsen i mars 2002. I samband med behandlingen önskade partistyrelsen att rapporten, med beaktande av de problem med tilltagande missbruk bland unga i dagens värld, gärna kunde vara föremål för en mera omfattande diskussion i en vidare krets bland partimedlemmar. Programmet sattes därefter ut för debatt på Sfp:s hemsida som ett led i arbetet med drogmodulen. Samtidigt beslöt partistyrelsen att ärendet skulle beredas vidare för att presenteras i form av en proposition till partidagen. Många möten och intressanta diskussioner ligger bakom rapporten, som nu skall behandlas på partidagen 2002.
I programarbetet har gruppen koncentrerat sig på vårdfrågor och inte gått in på att förhindra att missbruk uppstår och på att utveckla effektiva vårdformer för personer som blivit missbrukare. Gruppen har inte tagit ställning till de polisiära åtgärderna i avsikt att förhindra missbruket.
Partidagen beslöt
att godkänna det drogpolitiska programmet.
Proposition 2
Om ett drogpolitiskt program för Sfp
Sfp:s alkohol- och drogpolitiska program
Narkotikamissbruket i Finland
att drogmissbruket är ett utbrett samhällsproblem i hela landet och att förebyggande åtgärder samt åtgärder för att minska på skadorna som drogerna förorsakar bör vidtas i hela landet;
att både det förebyggande arbetet och vården av drogmissbrukare bör bygga på individuella åtgärder i ett så tidigt skede som möjligt;
att målet är ett narkotikafritt samhälle.
Attityden till droger
Stakes har gjort en jämförelse mellan ungdomars attityder åren 1996 och 1998.
Undersökningen visade att både niondeklassisternas och gymnasieelevernas inställning till sporadisk marijuanarökning blivit liberalare under förloppet av några år. Pojkarnas attityder var liberalare än flickornas och gymnasieelevernas liberalare än niondeklassisternas. Attitydförändringen kunde också noteras utanför storstäderna även om inställningen till marihuanarökning inte var lika liberal där.
Finländsk lag förbjuder kategoriskt import, försäljning, innehav och användning av narkotika. Det förs en diskussion i samhället om legalisering av de s.k. lätta drogerna såsom hasch och marijuana. Ett argument som ofta betonas är att användningen av dessa är allmän och att många prövat på dessa drogformer utan att fastna i missbruket. Som motargument till detta har framförts den s.k. portteorin, som tar fasta på att de allra flesta som använder s.k. tunga droger har börjat med hasch eller marijuana. De som förespråkar legalisering anser bl.a. att cannabis inte är farligare njutningsmedel än alkohol, ett påstående som dock helt frånser bl.a. det faktum att cannabis är fettlösligt och därför finns kvar i kroppen betydligt längre än den vattenlösliga alkoholen. Enligt förespråkarna skulle det också vara lättare att stävja kriminaliteten som är förknippad med drogförsäljningen om sk. lätta droger vore lagliga. Man jämför också tobakens hälsorisker med cannabis och forskare hävdar att tobak är så hälsovådligt att det inte skulle tillåtas om det uppfanns i dag. Logiken att tillåta ett njutningsmedel och förbjuda ett annat, som förorsakar ännu mera skador ifrågasätts av många. Ungdomar ställer sig också skeptiska till narkotikaupplysning som hävdar att all narkotika är lika farlig och beroendeframkallande. Då så många själva prövat eller känner någon som prövat på t.ex. cannabis utan att bli narkoman, kan en alltför generaliserande upplysning uppfattas som oärlig skrämselpropaganda.
Att surfa på Internet och umgås via Internet är en del av ungdomars vardag som föräldrar och andra vuxna ofta inte följer med. På Internet finns både saklig och osaklig information om droger. Det finns s.k. chatgrupper som diskuterar upplevelser och effekter av olika droger. Man kan få veta var man får tag på hallucinogena svampar, lockande information om nya drogpreparat och anvisningar om hur man kan manipulera drogtest o.s.v.
att användningen och innehav samt försäljning av narkotika skall vara olagligt även framöver. Kriminaliseringen ger en tydlig signal om att narkotikabruket är förknippat med faror och risker;
att blandmissbruket av droger och mediciner kräver större uppmärksamhet och att den ökande gatuhandeln av drogsubstitut och läkemedel bör stävjas;
att det är viktigt att i informationen poängtera olikheterna mellan drogerna och de risker de olika drogerna medför för dem som prövar på dem;
att det behövs skräddarsydda informationskampanjer om drog- och alkoholmissbruk riktade till föräldrar, lärare, ungdomar, ungdomsledare, social- och hälsovårdspersonal och polis;
att det är viktigt att bygga upp och förstärka nätverk mellan organisationer och medborgargrupper i syfte att påverka attityderna mot droger;
att föräldrar, skolor och ungdomsarbetare skall få information om vilken riskinformation ungdomarna kan komma i kontakt med genom Internet.
Utvecklingen av beroendet
att vuxna som arbetar med ungdomar och vårdpersonal skall utbildas till att upptäcka missbruk och till att ingripa och stöda missbrukaren och hennes anhöriga, och därmed
höja motivationen för vård i olika skeden av missbruk. Interventionen bör ske i ett så tidigt skede som möjligt;
att ingen som söker hjälp får avvisas med motiveringen att klientens situation inte är tillräckligt allvarlig;
att elevvårdens roll i det drogförebyggande arbetet och för ungdomarnas välbefinnande är särskilt viktigt och därför bör prioriteras i alla kommuner.
Portteorin
att man noggrant bör följa med trender bland ungdomar och subkulturer. Växelverkan mellan vuxna och ungdomar, d.v.s. kontakter över generationsgränser är viktig för att barn och ungdomar skall få en harmonisk uppväxt, ett gott självförtroende och en sund samhällssyn.
Drogbruk sprids
att polisen och tullen bör få tillräckliga resurser och arbetsmöjligheter för att bekämpa narkotikaligorna.
Skadereduktion (Harm reduction) som ett sätt att minska på narkotikamissbrukets skadeverkningar
att åtgärder som syftar till att skapa en kontakt till narkomanen, som gratis nål- och sprutbyte och som också förhindrar spridningen av sjukdomar är viktiga former av skadereduktion;
att drogupplysningen också bör bestå av information om hur man skall agera då man befarar att någon drabbats av alkoholförgiftning eller överdos av narkotika;
att man i Finland inte skall gå in för en vidare skadereduktionspolitik än vad drogsituationen kräver. Bekämpningen av drogmissbruket bör fortsättningsvis huvudsakligen inriktas på det förebyggande arbetet och lättillgänglig vård för missbrukare.
Vårdförhållande
att social och hälsovårdsministeriet utarbetar klara ställningstaganden om
acceptabla vårdmetoder på nationell nivå;
att kommunvisa drogstrategier om både det förebyggande arbetet och om vårdformerna bör uppgöras, och efterföljas.
Vårdformerna
att vårdpersonal som kan komma i kontakt med drogmissbrukare bör få utbildning i att känna igen drogmissbruket och kunna hänvisa dem till vårdinstans som kan ge kompetent vård.
att bashälsovården inte i dess nuvarande form kan påföras hela ansvaret för missbrukarvården. Kommunerna ansvarar dock för att särskilda mottagningar med specialutbildad personal som kan sköta missbrukare finns tillgänglig.
Öppenvården
att tjänsterna som den öppna vården erbjuder är nödvändiga och att frivilligorganisationerna gör ett värdefullt arbete som bör understödas;
att öppenvården, som baserar sig på frivillighet och ett samarbete mellan vårdenheten, klienten och hennes familj, skola m.m. erbjuder en form av vård som bör prövas innan man går in för medicinsk vård.
Vård för specialgrupper
att substitutionsvård kan accepteras som vårdmetod då denna vård övervakas noggrant och patienten regelbundet besöker vårdinrättningen för att motta begränsade mängder medicin. Substitutvården bör alltid ske parallellt med psykosocial vård och användningen av andra droger bör följas för att förhindra att substitutet missbrukas.
Vård av HIV-positiva narkomaner
att särskilda social- och hälsovårdsstationer och infopunkter för HIV-positiva narkomaner bör finnas i alla sjukvårdsdistrikt.;
att specialpersonal bör utbildas för att vårda de nya, svåra grupperna av missbrukare, såsom HIV-positiva narkomaner, och missbrukande mentalvårdspatienter;
Vård av gravida drogmissbrukare
att metoder för att behandla och känna igen drogmissbrukande kvinnor bör ingå i utbildningen av hälsovårdare och barnmorskor som arbetar i mödrarådgivningen;
att särskilda vårdteam för drogmissbrukande gravida bör finnas vid alla förlossnings- sjukhus;
att enheter för drogmissbrukande gravida bör finnas vid alla universitetscentralssjukhus;
att vårdrekommendationer uppgörs för behandlingen av gravida drogmissbrukare.
Narkomanvård i fängelse
att också fängelserna bör bli drogfria;
att alla fångar måste få stöd för att avvänja sig från droganvändningen då de sitter i fängelse vilket kan innebära vård med ersättande medicin;
att missbrukande fångar bör få individuell hjälp. I detta arbete är den s.k. samfundsvården en bra vårdmetod;
att kommunerna bör sträva efter att kunna erbjuda de fångar som är i behov av det en bostad och arbete för en övergångstid efter frigivandet.
Tvångsvården av minderåriga
att polisen och socialväsendet samt missbrukarvården bör samarbeta med varandra och med den ungas familj;
att det bör finnas tillräckligt med vårdplatser för unga förbrytare och drogmissbrukare. En minderårig bör genast då drogmissbruket uppdagas kunna hänvisas till vård;
att all vård bör vara individuellt planerad;
att all intervention bör ske så tidigt som möjligt;
att Barnskyddslagen ändras så att unga narkotikamissbrukare skall kunna vårdas mot sin vilja under en bestämd tid.
Lågtröskelmottagningar
att lågtröskelmottagningars tjänster är nödvändiga för att minska på de skador missbruket förorsakar;
att alla kommuner bör kunna erbjuda sina invånare lågtröskelmottagningstjänster.
Tidig intervention
att social- och hälsovårdsmyndigheterna bör betona vikten av att känna igen tecknen på droganvändning och att rikta denna information till föräldrar, skolor och arbetsplatshälsovårdare. Uppgifter om narkotikamissbruk bör behandlas konfidentiellt av social- och hälsovårdsmyndigheterna;
att intervention inte får leda till att personen stöts bort från arbetsplatsen eller skolan och därmed riskerar att uteslutas från normala sociala nätverk;
att kommunerna bör utveckla modeller för hur man går till väga då krissituationer förorsakade av droger uppstår;
att ett öronmärkt anslag för barn- och ungdomspsykiatrin fortfarande kommer att behövas under de närmaste åren för att bygga upp fungerande och tillräckliga barn- och ungdomspsykiatriska vårdformer och tjänster i hela landet;
att rådgivningsverksamheten för föräldrar, barn och familjer bör prioriteras i kommunerna och att fungerande nätverk byggs upp mellan familj, rådgivning, dagvård och elevvård. Vuxna bör reagera redan då de första symptomen på riskbeteende märks;
att tobakens och alkoholens betydelse som inkörsport till drogmissbruk bör få en större uppmärksamhet i drogförebyggande verksamheter som riktar sig till ungdomar och föräldrar och andra personer som står ungdomarna nära.
Drogtesterna
att masstester inte skall tas i bruk i skolor, utbildningsenheter eller på arbetsplatser. Endast i krissituationer t.ex. vid en drogepidemi, kan drogtestning av större grupper användas som metod och alltid ske parallellt med psykosociala vårdmetoder;
att skolornas elevvård skall satsa på individuella kontakter och samarbete med eleverna och elevernas familjer;
att drogtester enbart skall utföras av professionella yrkesarbetande inom social- och hälsovården;
att drogtester alltid då resultatet är positivt skall leda till att patienten erbjuds lämplig vård.
Den aktuella situationen för upprättandet av en vårdinstitution för svenskspråkiga narkotikamissbrukande ungdomar
att det görs en utredning om behovet av ett vårdhem för unga som inte bygger på frivillighet, d.v.s. vård i enlighet med barnskyddslagen;
att partiets företrädare i kommunerna bör arbeta för att kommunerna köper tjänster för att kunna sända unga narkomaner till Tolvishemmet;
att frivilligorganisationerna och kommunerna för statistik över klienternas modersmål för att underlätta klienternas möjlighet att få vård på eget språk.
Alkoholkonsumtionen i Finland
att alkoholism är en beroendesjukdom och ett samhällsproblem som samhället bör motverka genom förebyggande åtgärder, vård samt olika stödformer;
att kommunerna bör upprätthålla och erbjuda vård för både alkoholmissbrukare och andra drogmissbrukare;
att förebyggande åtgärder och information om alkohol och andra droger bör riktas till barn redan i grundskolans lägre klasser;
att barn i åldern 12-14 och deras föräldrar samt andra vuxna som är i kontakt med denna åldersgrupp är en målgrupp som bör få särskild uppmärksamhet då det gäller drog- och alkoholförebyggande åtgärder;
att vuxnas beteende är det viktigaste exemplet för barn och unga.
Alkoholens skatte- och prispolitik
att liberaliseringen av försäljningen av alkoholhaltiga drycker, föranledd av EU:s importbestämmelser, genomförs gradvis.
Försäljning och marknadsföring av alkohol
att butikernas egen övervakning av försäljningen av mellanöl och andra alkoholhaltiga drycker samt tobak bör förbättras;
att legitimerade vin- och likörproducenter bör ha rätt att sälja sina produkter direkt från gården. Företagarna bör följa samma regler beträffande öppethållningstider och åldersgränser som gäller vid försäljning från Alkos butiker.
Alkoholreklam
att idrott och alkohol inte bör kombineras i marknadssyfte inom barn och junior-idrotten.
Konsekvenser av alkoholbrott
att domar för återkommande alkoholrelaterade brott bör åtföljas av vård för alkoholism utan att det sker på bekostnad av övrig missbrukarvård;
att en följd av trafikonykterhet med bötesstraff bör vara att körkortet indras och att det först ges tillbaka då personen passerat ett negativt testutslag;
att särskilda vårdåtgärder sätts in för personer som flera gånger döms för trafikonykterhet.
Forskning, undervisning och upplysning
att både alkohol- och övrig drogforskning är viktig och resurser för detta bör garanteras;
att objektiv undervisning om alkoholfrågor generellt bör utvecklas.